Det är vid dagens slut. Här inne kommer ljuset från en hemlig härd. Barnet sover i dess väldiga vagga. Jag hämtar kraft ur mina egna händer. Där ute viker sig dagen lugnt in över åkrarna. Hela landskapet lyssnar. Genast som vi skönjer en horisont eller strand sätter vi all vår tro till den, rastlöst, för att vi saknar vingar. Istället har vi fått kärleken som hela tiden låter sig glömmas bort och hittas igen, aldrig två gånger den samma.
Rolf Johansson, 1992
Katalogtext 1992, Tomelilla Konsthall
Rolf Johansson, 2001
